MyEclipse

Då jag försöker dölja när jag mår som sämst. Jag lägger mig i sängen och tittar in i väggen och kan ligga där jag vet inte hur länge. Flera timmar kan lätt gå. Tankarna flyger runt i huvudet. Säger att jag inte ska vara lycklig eller glad. Det kan bli väldigt intensivt. När det har gått ett tag så brukar sambon märka att något är fel. Han lägger sig bredvid och håller om mig och viskar fina saker och pussar mig överallt där han kommer åt. Jag svarar oftast inte utan ögonen bränner av tårar men jag får inte gråta. Han ligger en lång stund och håller om mig men även han tröttnar och lämnar mig och mina tankar i sängen. Detta får mig att hata mig själv men älska honom mer. Vet att han bryr sig så mycket. Vill skrika att han ska komma tillbaka men istället är jag tyst och låter tankarna flyga runt i huvudet. Säger att jag inte ska vara lycklig eller glad.   

1. Jag skär mig inte längre (fast säger inte att jag inte vill).

2. Gått upp några kilon. Behövde det för att överhuvudtaget orka mig igenom dagen. Dock tar det emot varje gång jag äter och hatar det jag ser i spegeln. 

3. Istället ser jag till att träna så mycket som möjligt.

4 Är fortfarande tillsammans med min fantastiska sambo som alltid stöttar mig.

5. Har sett till att inte dela med mig så mycket av vad som föregår i mitt huvud. Inte mer än nödvändigt. 

6. Har dragit mig undan från människor och har tappat vänner. Saknar en viss person som jag kunde prata om allt med men ville inte tynga ner honom mer då han förtjänar att vara världens gladaste! Så varje gång vi pratar så låtsas jag vara världens gladaste fast det kan vara helt tvärtom. Vi som var bästa vänner. Fast det var ju mitt fel.

7. Jag är fortfarande inte helt ärlig med hur jag mår. Den enda som kan märka något är sambon men vill aldrig tynga ner honom fast han nog vet vad som snurrar i mitt huvud. 

8. Sett till att försöka bli gladare. Lättare sagt än gjort men jobbar på det.

 

Så.. Jaa inte så märkvärdigt. 

Jaha, tillbaka efter 1 år ungefär. Hon med alla problem. Hon som inte kunde må bra. Tydligen fortfarande..

49,3

Touching him is like realizing all you ever wanted is right there in front of you.

Hon sitter där och funderar.

Hon funderar över hur hennes liv ser ut.

Hon vet att hon inte borde göra det då hon aldrig gillar vad svaren ger henne.

Hon sitter där och funderar.

Gamla minnen dyker upp, bombaderar henne med bilder hon inte vill se.

Ännu en gång påminns hon.

Hon kan inte hjälpa det, kan inte undvika det.

Hon inser hur arg hon är, på allt och alla.

Särskilt sig själv.

Hon hatar sig själv för vad hon har gjort med sitt liv, önskar hon tagit andra beslut.

Hon tar fram sin kniv som hon håller gömd, fortfarande blodig från förra gången.

Hon sitter där och funderar.

Med blod rinnandes från benen. 

Telefonen ringer och hon svarar med en glädje som är omöjlig att genomskåda.

Samtalet tar slut och benen brinner av smärta. 

Hon sitter där och funderar.

Hon ler. 

 

Like a paper cut the pain grows worse.

"He´s better than the boy of my dreams

He´s real"

Nackdelen med att vara på toppen: Det är lång bit att falla..

På något sätt blev det tre gånger värre.